Mäns våld mot kvinnor

Sverige är ett av världens minst ojämställda länder. Ändå är mäns våld mot kvinnor ett av våra största samhällsproblem.

En majoritet av mäns våld mot kvinnor är riktat mot den egna flickvännen eller frun. Varje år polisanmäls omkring 30 000 fall av misshandel mot kvinnor. I knappt hälften av dessa fall har offer och förövare en nära relation. Dessutom anmäls omkring 2 500 fall av grov kvinnofridskränkning. Mörkertalet är dock stort, Brå uppskattar att omkring 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig polisanmäls. Varje år mördas omkring 13 kvinnor av en man de har eller har haft en kärleksrelation med.

Vanligast är att en man utsätter en kvinnlig partner, men våld förekommer i alla sorters parrelationer – hetero- som homosexuella. Unga tjejer är överrepresenterade som offer för våld i nära relationer. Oftast är förövaren en jämnårig eller något äldre kille.

Våldet kännetecknas av att det ofta pågår systematiskt under en längre tid. Att bryta sig loss från någon man älskat och kanske fortfarande älskar kan vara svårt. Många befinner sig också i en beroendesituation till sin förövare. Att våldet utövas inom en nära relation och i hemmet, gör dessutom att människor runt omkring tenderar att förminska våldet av rädsla för att lägga sig i något de anser vara privat.  

Våldet drabbar inte alla kvinnor på samma sätt, och alla har inte heller samma förutsättningar att förändra sin situation. Ett missbruk eller en funktionsnedsättning kan leda till att hon behöver mer stöd än andra. Lever hon i en samkönad relation kan homofobi göra att paret redan från början är mer isolerade och utlämnade till varandra.

Våld i nära relationer kan vara psykiskt, fysiskt, sexualiserat, materiellt och ekonomiskt. Våldet är sällan enbart fysiskt, vilket är en vanlig missuppfattning, utan många gånger är det psykiska våldet det mest framträdande.

Psykiskt våld kan handla om olika typer av verbala kränkningar, hot, isolering, utpressning och kontroll som successivt leder till psykologisk nedbrytning. Det psykologiska våldet kan även innebära att hot riktas mot barn, husdjur eller andra närstående till den som utsatts.

Aktivt fysiskt våld kan vara allt från knuffar, sparkar och slag till strypgrepp, fasthållning eller att attackera någon med något tillhygge. Passivt fysiskt våld är att utsätta någon för olika typer av våldshandlingar som ger fysiska konsekvenser. Det kan röra sig om att neka någon sömn eller att utsätta någon för en långvarig psykisk stress som ger fysiska biverkningar. Våldet kan även i vissa fall vara specifikt kopplat till någons utsatta situation i övrigt, till exempel genom att en undanhålla medicin eller hjälpmedel från en person som har en funktionsnedsättning eller sjukdom.

Sexualiserat våld innebär att tvinga någon att delta i, utföra eller bevittna sexuella handlingar mot sin vilja. Det kan handla om sexuella trakasserier, att tvingas se på porrfilm, ofrivillig beröring eller våldtäkt. Sexualiserat våld i en nära relation handlar många gånger om att den som utsätts upplever att hon behöver vara sexuellt tillgänglig för att därigenom undvika andra former av våldsutövande.

En brukar även tala om ekonomiskt och materiellt våld som kan ta sig uttryck till exempel genom undanhållande av ekonomiska tillgångar eller att göra sin partner ekonomiskt beroende, att förstöra dennas privata ägodelar eller hota att slå sönder möbler och inredning.

Texterna är hämtade från unizon.se 17 juli 2017.

Våld i samkönade relationer

Våld förekommer i alla typer av relationer, så också i hbtq-relationer (homo-, bi-, trans-, queer-), och det finns ett flertal likheter med det våld som sker i heterosexuella relationer.

Exempelvis är metoderna desamma – personer som utsätts för våld i hbtq-relationer upplever fysiskt våld, psykiskt våld genom kränkningar, kontroll och hot, och utsätts för sexualiserat våld och våldtäkt. Också den gradvisa isoleringen och normaliseringen av våldet ter sig likadant i en samkönad som i en olikkönad relation, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.

Det finns också vissa olikheter rörande våld som sker i samkönade och olikkönade relationer. En sådan skillnad är tolkning av våldet, vilket grundar sig i samhällets invanda tankemönster om könsroller. Sådana uppfattningar i samhället kan internaliseras och försvåra för en själv att förstå sin våldsutsatthet. 

En uppfattning rörande våld och genus är att kvinnor är offer och att män är förövare. Vidare anses kvinnor vara fysiskt svaga och därför inte kapabla till att bruka våld, vilket kan göra att kvinnor som utsätts för våld i samkönade relationer har svårt att se på sin kvinnliga partner som våldsutövare – och därför också svårt att inse att hon själv blir utsätt för våld. Samtidigt kan män som utsätts för våld i en samkönad relation ha svårt att se på sig själv som offer för våld, då samhället menar att män inte är våldsoffer utan förövare. Dessutom så gör samhällets stereotypa bild av män som aggressiva, att män som utsätts för våld av sin manliga partner kan se sig själv som medskyldig till våldet, vilket ökar deras känslor av skuld och skam i relation till våldet.

En annan skillnad är att hbtq-personer som utsätts för våld i en relation upplever en dubbel isolering. Heteronormativa uppfattningar och homofobiska attityder göra så att många hbtq-personer väljer att isolera sig från samhället i stort, av rädsla för att utsättas för hot, kränkningar, och våld. Vidare gör dessa åskådningar att hbtq-personers relationer osynliggörs, vilket isolerar ytterligare från samhället. Detta, i kombination med den isolering som sker till följd av våldet, gör att en kan säga att hbtq-personer som utsätts för våld i nära relation är dubbelt isolerade.

Ytterligare en skillnad mellan våldet som sker i samkönade och olikkönade relationer är att förövaren i samkönade relationer ofta använder den våldsutsattas identitet som hbtq-person som fokus för våldsutövandet, särskilt då den utsatte inte lever öppet med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Exempelvis kan förövaren hota om att ”avslöja” personens könsidentitet eller sexuella läggning, kränka offret genom att använda homofobiska kommentarer, eller skrämma denne genom att trycka på den homofobi och oförståelse för hbtq som finns i samhället idag. Dessa homofobiska kommentarer kan internaliseras av offret, vilket gör att han/hon/hen/den riskerar att utveckla ett självförakt på grund utav sin sexuella läggning och/eller könsidentitet.

På grund utav de heteronormativa föreställningarna som råder i samhället om våld i nära relation, upplever många hbtq-personer att det stöd som samhället erbjuder inte är för dem. Forskning visar dock att hbtq-personer som utsätts för våld utav en partner känner relativt stort förtroende för att kontakta Kvinnojourer för hjälp och stöd.

Kvinno- och Tjejjouren Miranda är öppen för alla som identifierar sig som kvinnor, oavsett sexuell läggning, biologiskt och juridiskt kön. Däremot har vi inte den spjutspetskompetens som kanske krävs för att ge det mest adekvata stöd som hbtq-personer har rätt till. Men det finns det andra som har. Genom att klicka på länken kommer du till RFSL:s Brottsofferjour, vilka kan ge dig specifikt stöd utifrån din identitet som hbtq-person, samt för dig som inte definierar er som kvinna.

Brottsofferjour http://www.hbtq-jouren.se/

Källor:

Nationellt centrum för kvinnofrid: http://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-samkonade-relationer/vald-i-samkonade/#

Brottsofferjourernas Riksförbund. (2010). Det ingen vill se – en bok om våld i samkönade parrelationer.

RFSL. (2016). Förtroende att stärka – om hbtq-personers förtroende för olika samhällsinstanser och vad som behöver förändras.

Sexualiserat våld

Var femte vuxen kvinna i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för allvarligt sexualiserat våld. Brå uppskattar att runt 100 våldtäkter begås varje dag. 98 procent av förövarna är män och killar och våldtäkterna riktar sig framför allt mot kvinnor och barn.

Sexualiserat våld kan se ut på många olika sätt. Det kan vara att någon tar på dig med händer, mun eller könsorgan mot din vilja. Eller onanerar framför dig eller tvingar dig att titta på porrfilm. Det kan vara att någon på din skola eller arbetsplats rör vid dig på ett obehagligt sätt eller säger saker med sexuell anspelning utan att du vill det. Att sälja eller köpa en människa för sexuella ändamål (prostitution) är också en form av sexualiserat våld.

"Nästan varje kväll när barnen somnat vet jag vad som väntar, han har sex mot min vilja."

Sexualiserat våld ingår ofta i mäns våld i nära relationer. Det kan handla om att uppleva att man måste vara sexuellt tillgänglig för sin partner för att undvika att bli utsatt för andra former av våld.     

Unga tjejer mellan 16 och 24 år är, enligt Brå och MUCF, de som är allra mest utsatta för sexualbrott. Detta är också den vanligaste anledningen att kontakta en tjejjour. Oftast är förövaren en jämnårig eller något äldre kille. Många som söker stöd har känslor av skuld och skam efter att ha mötts av fördomar och okunskap från rättsväsendet och människor i sin omgivning.

Citatet kommer från en fråga från Mi. Läs fler frågor till kvinnojourerna på unizon.se

Texterna är hämtade från unizon.se 17 juli 2017.

Hedersrelaterat våld

Hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig uttryck på olika vis, till exempel stark kontroll, hot, tvång och våld. Det grundar sig i föreställningar om kön, makt och sexualitet och har på så sätt mycket gemensamt med mäns våld mot kvinnor i allmänhet. I hedersrelaterat våld är heder, skam och vikten av att bevara oskuld centrala värden.

Hedersförtryck sanktioneras av ett kollektiv som består av familj, släkt och landsmän. Hedersnormer är inte knutna till någon viss religion eller etnisk grupp men har ofta sin bakgrund i samhällen med starkt patriarkala familjesystem. Männen och släktens anseende och status är beroende av de närstående tjejernas och kvinnornas beteende. Tjejer ska vara oskuld när de gifter sig och killar måste gifta sig med en oskuld. Det handlar inte nödvändigtvis om tjejens beteende i verkligheten, rykten kan vara lika skadliga för hedern.

Mammor är ofta med och utövar kontrollen och förtrycket, eftersom dotterns beteende återspeglar vilken typ av kvinna mamman själv är. Kontrollen kan sträcka sig från begränsningar i vardagen såsom fritidsaktiviteter eller klädval, till giftermål och utbildning. Även killar utsätts, till exempel då de tvingas utöva kontroll på familjemedlemmar eller blir gifta mot sin vilja. Oskuldskravet ställs dock uteslutande på tjejer. Tjejer som bryter mot hedersnormerna skuldbeläggs och bestraffas av någon eller flera som blivit ombedd eller tvingad av närmaste omgivningen.

Heterosexualiteten som norm är central inom hederstänkandets, vilket gör att hbt-personer riskerar att utsättas för hot och våld om de lever öppet. Därmed är de en extra utsatt grupp när det gäller hedersrelaterat förtryck och våld.

Läs mer om hedersrelaterat våld här

Barn som upplever våld

Omkring vart tionde barn tvingas uppleva att pappa misshandlar mamma. Varje år bor över tusen av dessa barn, flickor och pojkar upp till 18 år, på någon av Unizons kvinnojourer tillsammans med sin mamma.

Omkring vart tionde barn tvingas uppleva att pappa misshandlar mamma. Varje år bor över tusen av dessa barn, flickor och pojkar upp till 18 år, på kvinnojourer tillsammans med sin mamma.

Varje barn behandlas som en egen part – med egna behov, önskemål och rättigheter – och inte enbart som medföljande till sin mamma. Till tjej- och ungdomsjourerna hör unga av sig och berättar om oro och rädsla för en pappa som är aggressiv och våldsam. Barn är inte enbart vittne till våldet – de upplever våldet själva. Hemmet blir till en plats där vad som helst kan hända. Många barn tar på sig ett stort ansvar för det som sker, och mår dåligt av att inte kunna stoppa våldet. Vuxna måste ta barnens reaktioner, känslor och tankar på allvar.

"Kommer jag splittra familjen? Är jag verkligen så värdelös, är det mitt fel? Om inte jag fanns skulle de vara lyckliga, mamma och pappa då? Kommer pappa att döda oss om jag berättar?"

Många av frågorna till kvinnojourerna handlar om juridiken kring vårdnad, boende och umgänge. Att tvingas lämna sitt barn med en expartner, som varit våldsam, hotfull, och kanske även begått övergrepp mot barnen, är en stor oro för många. Barn som lever med en mamma som blir misshandlad blir i högre grad själva utsatta för fysiskt våld av sin pappa. Detta kan ske när de försöker förhindra våld mot mamman, men våld och sexuella övergrepp kan också vara direkt riktade mot barnen.

Enligt en undersökning som gjordes vid ett skyddat boende i Göteborg bland barn som upplevt våld mot en förälder hade 95 procent vid minst ett tillfälle befunnit sig i hemmet när mamman misshandlades. 77 procent hade vid minst ett tillfälle varit i samma rum när mamman misshandlades. 45 procent hade vid minst ett tillfälle varit i kontakt med en eller båda föräldrama när den ena misshandlades. För 8 av 10 barn hade våldet pågått hela barnets liv (ända sedan mamman var gravid). Sedan år 2000 har 126 barn fått sin mamma dödad av pappan. 63 av barnen var hemma när mamma dödades. 33 av barnen barn såg mordet. 7 barn hittade sin döda mamma. Detta visar Aftonbladets undersökningar Dödade kvinnor och Barnen som blev kvar.

För Unizon är det viktigt att klargöra att alla under 18 år är barn. Det innebär att alla barn till misshandlade mammor är välkomna till våra jourer, oavsett om de är flickor eller pojkar. 

Unizon är medlemmar i Nätverket för Barnkonventionen och vi arbetar opinionsbildande för att FN:s Barnkonvention ska bli svensk lag.

* Källa: Almqvist, K & Broberg, A. (2004) Barn som bevittnat våld mot mamma – en studie om kvinnor och barn som vistas på kvinnojourer i Göteborg. Göteborg: Göteborg stad.

Citatet kommer från D...:s fråga till tjejjourerna. Fler frågor hittar du i Tjejjouren.se:s frågelåda.

Texterna är hämtade från unizon.se 17 juli 2017.

Lag och rätt

Här kan du läsa om hur en rättsprocess går till, från att ett brott anmäls tills en eventuell dom utdelas.
Texterna är skrivna i samarbete mellan Unizon och Advokatbyrå Barbro Sjöqvist AB.

Rättsprocessen

Förundersökning
Så fort brott polisanmäls påbörjas förundersökningen. Förundersökningen leds oftast av en åklagare och utförs av polisen. Förundersökningen går vanligen till på följande sätt. 

Polisen inleder med förhör med målsäganden, det vill säga den som utsatts för brott. Därefter förhörs vittnen och teknisk bevisning säkerställs. Om målsäganden har besökt läkare inhämtas ett rättsintyg som dokumenterar skador.

När polisen är klar med alla vittnesförhör hålls förhör med den misstänkte.

Polisen överlämnar därefter hela förundersökningen till åklagaren som fattar beslut om det ska väckas åtal, d.v.s. om det ska bli rättegång, eller inte. 

Om den misstänkte anhålls och häktas måste hela förundersökningen bli klar, vanligtvis på några veckor eftersom det finns mycket noggranna regler för hur länge en person får sitta frihetsberövad.

Om den misstänkte inte anhålls och häktas tar förundersökningen vanligtvis mycket lång tid. Det är inte ovanligt att det går ett år från anmälan till rättegång.

Målsägandebiträde
Den som har utsatts för ett brott har vanligtvis rätt till ett målsägandebiträde. Målsägandebiträde kan en få så snart en polisanmälan har gjorts.

Det är vikigt att en säger till polisen att en vill ha ett målsägandebiträde och helst ska en också säga vilken advokat/jurist en vill ha. Om en inte känner till någon advokat/jurist kan en ofta få bra tips om sådana från sin kvinnojour. Det är mycket viktigt att få ett bra målsägandebiträde från början för det kan vara mycket svårt att byta om en inte är nöjd med sitt målsägandebiträde.

Ett målsägandebiträde ska tillvarata målsägandens intresse i målet. Bland annat kan ett målsägandebiträde berätta hur det går till på ett polisförhör och tala om vad som är vikigt att tänka på under förhöret. Målsägandebiträde kan också följa med på polisförhör och stötta och stödja målsäganden. Målsägandebiträde ska också förbereda målsäganden inför rättegången och även föra skadeståndstalan. 

Målsägandebiträdet betalas av staten vilket betyder att det är gratis för målsäganden.

Särskild företrädare för barn
När barn utsätts för brott kan de, likväl som vuxna, få ett målsägandebiträde.

I de fall då en av vårdnadshavarna är misstänkt för brott mot barnet eller om det kan befaras att den andra vårdnadshavaren pga sitt förhållande till den som misstänks för brottet inte kommer att tillvarata barnets rätt, utses en särskild företrädare för barnet istället för ett målsägandebiträde.

Den särskilda företrädaren har rätt att i vissa fall besluta i frågor som rör barnet, t.ex. att barnet ska genomgå en läkarundersökning för att dokumentera skador efter en misshandel eller ett övergrepp och att barnet ska förhöras av polisen.

I vissa situationer ska den särskilda företrädaren inte meddela vårdnadshavarna att barnet ska förhöras av polis och/eller undersökas av läkare. Anledningen är att föräldrarna inte ska kunna påverka barnet inför förhöret eller undersökningen. 

Efter förhöret och/eller läkarundersökningen måste vårdnadshavarna få reda på att förhör och/eller undersökningar har ägt rum. För övrigt har den särskilda företrädaren ungefär samma uppgifter som ett målsägandebiträde.

Olika typer av rättegångar

1. I civilrättsliga rättegångar avgörs tvister mellan två parter. Parterna kan vara privatpersoner eller företag.

Rättegången inleds med att käranden lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten. Käranden är alltså den som vill stämma någon. Den part som käranden stämmer kallas svaranden.

När käranden lämnat in stämningsansökan och svaranden har inlämnat svaromål kallas parterna till en muntlig förberedelse. Därefter lämnar parterna in bevisuppgifter. Målet avgörs sedan efter en huvudförhandling med antingen en ensam domare med eller utan nämnd, eller med tre domare.

Domen kan överklagas till hovrätten. Hovrättens dom kan därefter överklagas till Högsta domstolen. För att en dom ska kunna överklagas till hovrätten eller Högsta domstolen krävs ett så kallat prövningstillstånd.

2. Brottmålsrättegångar inleds med att åklagaren väcker åtal mot en misstänkt, efter att förundersökningen är klar. Den tilltalade får en försvarsadvokat, som kan åberopa bevisning. Målsäganden får ett målsägandebiträde. Målet avgörs efter en huvudförhandling med en domare och nämnd.

Domen kan överklagas till hovrätten. Då krävs i vissa fall prövningstillstånd. Hovrättens dom kan överklagas till Högsta domstolen. Då krävs alltid prövningstillstånd.

3. Förvaltningsmål är mål mellan en myndighet och privatpersoner. En del mål avgörs på handlingarna, medan andra mål avgörs efter sammanträde i domstolen.

Domarna och besluten kan överklagas till olika överdomstolar

Texterna är hämtade från unizon.se 15 juni 2015.

Rätt till stöd och hjälp

Frihet från våld är en mänsklig rättighet och samhällets ansvar. Kommunen har det yttersta ansvaret för att du som är våldsutsatt får det stöd och den hjälp som du behöver.

Samhällets ansvar

Kommunen är ansvarig för att stötta och skydda personer som utsatts för våld. I Socialtjänstlagens 5 kap. 11 § nämns särskilt kvinnor som har utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående. Sedan 2013 har socialtjänsten också ett uttalat ansvar att se till att barn som upplevt våld får det stöd och den hjälp de behöver.

Socialtjänsten ska kunna erbjuda dig plats på ett skyddat boende hos en kvinnojour de samarbetar med. Kvinnojouren kan i sin tur vara ett stöd i kontakten med socialtjänsten och andra myndigheter.

Varje individ har rätt till hjälp anpassad efter sina särskilda behov.
Läs mer om socialtjänstens lagstadgade ansvar

Juridiskt stöd

Du som söker stöd på en kvinnojour eller tjejjour kan be om hjälp med juridiska frågor. Behöver du en advokat bör du kolla med närmaste kvinnojour eller tjejjour vem de rekommenderar. Unizon samarbetar med Advokatbyrå Barbro Sjöqvist AB i Stockholm, bland annat när det gäller de juridiska texterna på vår hemsida. På Barbro Sjöqvists blogg kan du söka efter relevanta rättsfall och ändringar av lagtexter som rör bland annat ensam vårdnad, skilsmässa, umgänge, boende, sexualbrott och våldsbrott.

Tjejzonen erbjuder gratis juridiskt stöd för dig som är ung tjej i form av tjänsten Fråga juristen. Den som svarar på din fråga är Matilda Scherlin, jurist på Advokatbyrån KLINT och tidigare chattstorasyster på Tjejzonen.

Särskillt utsatta grupper

Våldet drabbar inte alla kvinnor på samma sätt, och alla har inte heller samma förutsättningar att förändra sin situation.

Ett missbruk eller en funktionsnedsättning kan leda till att hon behöver mer stöd än andra. Lever hon i en samkönad relation kan homofobi göra att paret redan från början är mer isolerade och utlämnade till varandra.

För att möta varje kvinna och tjej på bästa sätt behövs kunskap om hur faktorer som etnicitet, klass, funktionalitet, sexualitet och ålder påverkar våldsutsattheten och möjligheten att söka stöd.

Okunskap och omedvetenhet kring detta kan leda till sämre stöd. Det kan också leda till att en som våldsutsatt inte söker stöd i första taget om en känner sig osäker på om en är inkluderad i verksamhetens målgrupp eller inte.

Jourkvinnor och andra som möter våldsutsatta kvinnor och tjejer behöver vara reflekterande kring sina egna föreställningar om de stödsökande, samt vilka som ingår i "gruppen kvinnor/tjejer".

Unizon prioriterar ökad kunskap och specialiserad verksamhet som leder till ett bättre stöd till kvinnor och tjejer som är utsatta för våld och

Bostad

Kvinnojourerna tvingades år 2013 neka 2 av 3 våldsutsatta kvinnor plats på det skyddade boendet – totalt 1 775 kvinnor och 461 barn – vilket är ungefär lika stor andel som året innan, och en markant ökning jämfört med år 2011 då andelen var 55 procent.

I genomsnitt stannade kvinnorna 46,7 dygn och barnen 37,6 dygn på jourens boende.

De kvinnor och barn som avvisas får ofta plats hos en annan jour. Avvisningarna och de långa genomsnittliga boendetiderna är ett tecken på att det blir svårare för våldsutsatta kvinnor att hitta en ny bostad efter tiden på skyddat boende. Unizons undersökningar bland socialtjänst och kvinnojourer visar att avsaknaden av billiga hyresrätter, kommunala bostadsförmedlingar och allmännytta gör att kvinnojourerna tvingas avvisa fler och fler kvinnor och barn som söker akut skydd eftersom det blir allt svårare för de som redan vistas på jouren att hitta en egen bostad att flytta till.

Texterna är hämtade från unizon.se 17 juli 2017.

Maskulinitet och våld

Alla män utövar inte våld men majoriteten av våldet världen över utövas av män. Ingen går fri från mäns våld, oavsett kön och ålder.

Mäns våld tvingar tusentals kvinnor och barn att söka skydd på landets kvinnojourer varje år. Varje dag begår män 100 våldtäkter. Och var sjunde man har någon gång i sitt vuxna liv blivit utsatt för grovt fysiskt våld, oftast av en annan man.

Enligt Brottsförebyggande rådets statistik är 98 procent av de som är misstänkta för våldtäkt är män. 84 procent av alla misstänkta för misshandel är män. 88 procent av alla som anmälts misstänkta för olaga hot är män.

Forskning från bland annat Världsbanken har visat på en tydlig koppling mellan mäns attityder kring jämställdhet och deras våldsutövande. Studier av bland andra Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF) visar att normer för kön är centralt när unga killar utövar våld. Den som har stereotypa uppfattningar om maskulinitet och femininitet utövar mer våld.

Män som misshandlar sin partner förekommer i alla samhällsgrupper. En gemensam nämnare är kontrollbehov och svartsjuka. De kan vara charmiga och trevliga utåt och är ofta mycket måna om att dölja våldet mot kvinnan.

"Hans ord och vilja är familjens lag, har han bestämt."

Män som misshandlar lägger ofta över skulden för våldet på kvinnan, till exempel att hon provocerat honom, gjort honom svartsjuk eller inte gjort det som hon blivit tillsagd att göra.

När killar utövar våld lever de samtidigt upp till normer för maskulinitet, som styrka, aggressivitet och makt. Den egna manligheten förstärks ytterligare genom att ta avstånd från och nedvärdera det som anses omanligt och kvinnligt, till exempel homosexualitet. Därför är killars kränkningar mot andra killar oftast av homofobisk karaktär, medan killars kränkningar mot tjejer oftast är sexistiska. MUCF:s undersökningar visar att killar upplever att omgivningens förväntningar på att de ska vara manliga är starka.

En annan bakomliggande orsak till killars våldsutövande är att de i högre grad än tjejer har konservativa värderingar om kön. Till exempel anser 21 procent av killarna i årskurs tre (jämfört med sju procent av tjejerna) att män är bättre chefer än kvinnor. 17 procent av killarna (jämfört med sex procent av tjejerna) anser att kvinnor bör ta ett större ansvar än män för sysslor i hemmet. (Fokus 13, MUCF). Både MUCF och Världsbanken har kunnat visa på ett samband mellan våldsutövande och stereotypa eller sexistiska uppfattningar om kön. 

Killar legitimerar också i större utsträckning än tjejer sexuellt våld genom sina åsikter. 35 procent anser att anklagelser om våldtäkt ofta används för att ge tillbaka mot män. 14 procent anser att en man som flirtar med en annan man förtjänar att våldtas. 13 procent anser att en kvinna är delvis ansvarig om hon blir våldtagen när hon är full. 

Det är alltså helt nödvändigt att ha ett genusperspektiv och ifrågasätta rådande föreställningar om kön och sexualitet för att kunna förebygga mäns våldsutövande.

Citatet kommer från Cecilias fråga till kvinnojourerna. Fler frågor finns under på unizon.se

Texterna är hämtade från unizon.se 17 juli 2017.

Jämställdhet och feminism

Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Att vara feminist är att agera, politiskt och i vardagen, för att uppnå ett jämställt samhälle.

Över hela världen har kvinnor och tjejer mindre makt än män – ekonomiskt, politiskt och över den egna kroppen. Det betyder inte att kvinnor och tjejer är det svagare könet, utan att vår position i samhället är svag.

Jämställdheten berör inte bara kvinnor som individer, utan är en förutsättning för en demokratisk, rättvis och hållbar utveckling i världen. Sida pekar exempelvis på studier som visar samband mellan ökad jämställdhet och minskad fattigdom.

FN:s kvinnokonvention, Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, trädde i kraft 1981, och i början av 2000-talet antogs åtta mål, de så kallade millenniemålen, för att utrota fattigdomen i världen till år 2015. Två av delmålen är jämställdhet mellan könen och minskad mödradödlighet.

Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Regeringen har satt upp fyra delmål för att nå dit:

• Jämn fördelning av makt och inflytande

• Ekonomisk jämställdhet

• Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet

• Mäns våld mot kvinnor ska upphöra

Kopplingen mellan våld och jämställdhet

Enligt UN Women är våldet mot kvinnor och flickor ”en av de mest utbredda kränkningarna av mänskliga rättigheter i världen”. Så länge det pågår kan inte rättvisa mellan män och kvinnor uppnås. Våldet tar sig uttryck genom allt från fysiskt, psykiskt och sexuellt våld till människohandel, tvångsgifte och påtvingade graviditeter. 

UN Women har visat att kvinnors sysselsättning och möjlighet att äga mark är centralt när det gäller avskaffandet av våldet. När kvinnor har sin egen inkomst har de mer att säga till om och kan vara mindre utsatta för våld i hemmet. Women for Women International har också visat att det könsrelaterade våldet ökar i konflikter och att våldet mot kvinnor är ett av de största hindren för utveckling och fred. Även FN:s resolution 1820 erkänner att sexuellt våld används som krigsstrategi och att det kan försvåra arbetet för säkerhet och fred.

Ekonomisk makt, politisk makt och makt över den egna kroppen hänger samman. Mäns våld mot kvinnor är inte ett isolerat område utan berör hela samhället, över hela världen. Att arbeta för jämställdhet är därför avgörande för att avskaffa mäns våld mot kvinnor.

Texterna är hämtade från unizon.se 17 juli 2017.